Sänd mina rötter regn

DN: Osannolik inflation hotar Zimbabwe

Zimbabwe hotas av 100.000 procents inflation på årsbasis, bedömer Internationella valutafonden, IMF.

- Om den senaste månadstrenden fortsätter beräknar IMF att inflationen på årsbasis kan överstiga 100.000 procent vid årets slut, säger Abdoulaye Bio Tchane som är chef för valutafondens Afrikaavdelning.

Den galopperande inflationen tvingar Zimbabwes regering att höja siffrorna på landets sedlar. Den största sedeln nu är 100.000 zimbabwiska dollar. Men från och med onsdagen kommer 200.000-dollars sedlar att finnas tillgängliga, meddelar centralbanken.

Fortfarande en bra bit kvar till de värsta exemplen på hyperinflation, men illa nog. Det finns förslag om att Zimbabwe ska byta ut sin valuta och i stället använda den sydafrikanska randen.

Svd: Mugabe säkrar makten till varje pris

Det som återstår för den 83-årige Mugabe är att säkra makten till varje pris – även så högt som ett ekonomiskt sammanbrott. Att förlora makten vore för regimen att tvingas möta nationens vrede och sona sina brott. Bland dessa märks massakrerna i provinsen Matabeleland i början av 1980- talet då nära 20 000 ndebeles mördades av regeringsstyrkor.

Zimbabwierna flyr i miljontal. En fjärdedel har redan lämnat landet. 2000 tar sig varje dag in i Sydafrika illegalt, eftersom det är nästan omöjligt att få ett pass.

Hundratals köar utanför passmyndigheten i Harare redan klockan fyra varje natt. En halv miljon uppges söka pass, men myndigheterna klarar inte anstormningen och saknar dessutom valuta att importera papper till så många nya pass.

På DN Debatt redogörs det för en studie som visar att barn från arbetarhem får lägre ersättningar efter trafikolyckor än vad barn från akademikerhem erhåller. Det verkar som att Trafikskadenämnden bedömer framtida inkomster utifrån föräldrarnas utbildning och arbeten. Nu är jag inte helt säker på att det är att betrakta som orättvist. Eller snarare, det känns som att det är mycket svårt att hitta en princip som kan sägas vara rättvis beroende på att det inte är självklart vad begreppet rättvist innebär. Använder man dagens system så kommer vissa få det sämre, och andra bättre, jämfört med utfallet utan olycka. Men det gäller också om alla, oavsett bakgrund, får lika mycket. Samtidigt är det inte säkert att man kan se de inkomster man får i idealfallet som ett rättesnöre. Som Hayek påpekade så har samhället ingen bakomliggande intention, och ens inkomst är därför varken rättvis eller orättvis. Social rättvisa är ur ett individualistiskt perspektiv ett begrepp som inte har någon mening.

Franceschi nämner något om att använda en schablonersättning, något som man visst gör i Norge och Danmark. Jag vet inte hur de är utformade, men hon skriver att en nackdel är att den bryter mot svensk skadeståndsrätt som bygger på individuell prövning. En annan aspekt är att man brukar vilja ha en enhetlig socialförsäkring, och där är det inkomstbortfallsprincipen som gäller. Det är väl inte helt orimligt att även TSN:s bedömningar ska vara enhetliga, och att där använda samma princip.

För övrigt har jag försökt hitta studien som Caterina Franceschi skrivit, men inte lyckats. Däremot hittade jag en artikel i GP från i vintras, där de skriver att hon lämnar politiken och att hon ska avsluta sina juridikstudier. Är det möjligtvis ännu ett opublicerat examensarbete som hittat in på DN Debatt? Förra gången det hände gick det inget vidare.

David Bowie – Ziggy Stardust

David Bowie – The Man Who Sold The World

Joe Strummer and The Mescaleros – Redemption Song

Nej herre, det kan man inte säga. Jag skulle snarare vilja påstå att han var högeligen vältalig.

Det trodde jag inte om Anders Borg.

Good riddance. Här finns en namninsamling för folkomröstning.

Ekot: Många väljer inte elleverantör

Anders Berndtsson är en av de elkunder som inte valt elavtal.

– Jag tycker man har fått får lite information om hur det är och inte kunnat sätta sig in i frågeställningarna överhuvudtaget.

Vad är det du saknar i informationen?

– Alternativen, möjligheten att hitta de billigaste lösningarna och det som är bra för konsumenten.

Har en bra bit kvar, jag tror jag är säker. Hittade det här via Radley Balko.

A bookstore owner’s obsession with the written word has cost him his Pennsylvania home after local officials deemed his book collection a fire hazard.

Authorities in Wilkes-Barre, Pa., condemned John Puchniak’s apartment this year when a routine inspection raised concern the bookstore owner’s collection of nearly 3,000 texts could cause a fire, The (Wilkes-Barre) Times Leader reported Wednesday.

Här är artikeln hos Times Leader.

Idag är det 54 år sedan den kubanska revolutionen startade, genom en attack mot arméförläggningen Moncada. Det gick inget vidare för Fidel Castro, hans bror Raùl och de övriga. När Fidel hade blivit tagen till fånga satt han i fängelset Boniato, och det var i samband med rättegången han höll talet Historien skall frikänna mig. Jag tror att det, dagen till ära, passar med ett citat från hans tal.

När republikens konstitution har förråtts och folket berövats alla sina rättigheter återstod endast denna rätt, som ingen makt i världen kan ta ifrån det, rätten att göra motstånd mot förtryck och orättvisa.

[...]

Ni kan inte förneka att den regering man har påtvingat landet är ovärdig dess tradition och dess historia. I sin bok Lagarnas anda, som lade grunden till den moderna uppdelningen av makten, skiljer Montesquieu på tre olika regeringstyper efter deras natur: `den republikanska där hela folket eller en del av folket har den suveräna makten, den kungliga där en enda man regerar men enligt bestämda lagar, och den despotiska där en enda man utan lagar och regler gör allt efter sin vilja och sina nycker.’ Sedan tillägger han: `en man vars fem sinnen oupphörligt säger honom att han är allt och att de andra inte är någonting är naturligtvis okunnig, lat och sinnlig.’ ­ `Såsom dygd är nödvändig i en demokrati, heder i e monarki, är fruktan nödvändig i en despoti; ty när det gäller dygden är den inte nödvändig, och när det gäller hedern skulle den vara farlig.’

Rätten till uppror mot en despot, herrar domare, har varit erkänd från längst tillbaka i antiken och fram till nutiden av män med de mest olika doktriner, idéer och religioner.

[...]

John Locke hävdar i sin Traktat om regeringen att folket, när människans naturliga rätt kränks, har rätt och skyldighet att eliminera eller byta ut regeringen. `Det enda medlet mot oberättigat våld är att sätta våld emot.’ Jean Jacques Rousseau säger med stor vältalighet i Samhällsfördraget: `När ett folk ser sig tvingat att lyda och lyder, handlar det rätt, men så snart det kan kasta av sig oket och gör så, handlar det bättre, och återtar sin frihet med samma rätt som har berövats det.’ `Den starkaste är aldrig tillräckligt stark för att alltid förbli herre, om han inte förvandlar styrkan till rätt och lydnaden till plikt … Styrkan är en fysisk makt; jag ser inte vilken moral som skulle kunna härledas ur dess resultat. Att ge sig för styrkan är en nödvändighet, inte något som man gör frivilligt; man kan möjligen göra det av försiktighet. I vilken mening skulle det kunna vara en plikt?’ `Att avstå från friheten är att avstå från en mänsklig egenskap, från mänsklighetens rätt, inklusive dess plikter. Det finns ingen möjlig ersättning för den som avstår från allt. Ett sådant avstående är oförenligt med den mänskliga naturen; att beröva viljan all frihet är att beröva handlingarna all moral. Till slut, det är en fåfäng och motsägelsefull övertygelse att å ena sidan räkna med en absolut auktoritet och å andra sidan med en obegränsad lydnad . . .’

Thomas Paine sade att `en rättvis man förtjänar större respekt än en krönt buse’. Endast reaktionära författare har motsatt sig denna folkens rätt…

Eller, hur tänkte ni nu? Sydsvenskan: Dags att koppla av

Genom sexköpslagen har prostitution försvunnit från gatorna. Någon riktig utvärdering av lagen har ännu inte gjorts och det verkar heller inte behövas. Lagen har stöd av 80 procent av det svenska folket. Folkpartiet och moderaterna som 1998 var emot sexköpslagen har sedan dess ändrat åsikt.

Är det en slumpgenerator som har fixat till den där ledaren eller menar de på allvar att det inte behövs någon utvärdering för att en lag har stort stöd?

Jag brukar väl inte bli överförtjust direkt när folkpartisten Cecilia Wikström debatterar kulturpolitik. Och hennes artikel i DN är inte bättre än det har varit tidigare.

Regeringen har ett förslag om att sänka arbetsgivaravgifterna för vissa tjänsteföretag, och Wikström vill att förslaget även ska gälla kultursektorn. Hon anger fyra argument för att göra så, men jag lyckas inte bli övertygad av någon av argumenten. De tre sista, tänk på språket, tänk på kulturen och tänk på barnen, är argument för att man ska ha statligt kulturstöd över huvud taget och säger inte så mycket om hur stödet ska vara utformat i praktiken. Det första, att arbetslinjen ska gälla alla samhällsektorer och att jobbsatsningar därför inte ska utesluta kulturen, är inte helt klockren när det från början gäller ett förslag som enbart ska gälla vissa tjänsteföretag. Dessutom är Wikströms argument inte helt konsistenta, som jag påpekade i samband med folkpartiets kulturpolitiska program så är de ändå beredda att ge kulturen en särställning. Jag nämnde också den gången att de påstår att kulturen är ”till sitt väsen icke-instrumentell och utgör ett mål i sig själv” samtidigt som de ger de ett instrumentellt värde, vilket Wikström gör även nu. Bland annat hänvisas det till Richard Florida, och det är väl ingen självklarhet direkt att det är något som man bör göra.

Det finns även ett par andra saker som kan vara värt att kommentera.

Den som har mest makt över kulturen i Sverige är varken kulturministern eller chefen för Kulturrådet – utan finansministern. Det är Anders Borg som bestämmer över den statliga kulturbudgeten och därmed eventuella förstärkningar av kulturlivets vitalitet.

Han har visat motsvarande maktambitioner när det gäller andra fackområden som försvaret och miljö- och eneripolitiken.

Nu undantas hela kultursektorn i det förslag till skatterabatt som han vill införa för tjänstesektorn.

Nu ser jag ju visserligen inte på vilket vis den sista meningen indikerar att han visar maktambitioner på andra fackområden. Jag vet inte heller vad hon syftar på när det gäller miljö- och energipolitiken, men när det gällde försvarsutgifterna sa nämnde han vad jag vet enbart en siffra och inte hur besparingarna skulle gå till. Men är det ens konstigt att finansministern har synpunkter på fackdepartementens budgetar? Tycker jag inte. För tio år sedan ungefär infördes den så kallade rambeslutsmodellen i riksdagens budgetarbete. Man ser till hela budgeten som en helhet, i stället för att det röstas om olika delar, och dessutom sätts det först upp ett budgettak och sedan får varje utgiftsområde en ekonomisk ram att hålla sig inom. Det vore underligt om Anders Borg inte hade synpunkter på de olika utgiftsområdena, sedan kan man förstås diskutera hur pass specifik han ska vara men jag har inte sett något om att hans synpunkter skulle vara för ingående. Snarare kan det vara så att han inte inkluderat kultursektorn i förslaget för att det skulle vara för mycket styrning från finansdepartementet. Det ligger ganska nära till hands att kostnaderna för förslaget hade belastat just kulturbudgeten och att kulturdepartementet därför hade fått minska anslagen på något annat håll. Finns det invändningar mot en sådan budgetlösning kan man alltid komma dragandes med Cecilia Wikströms egna argument om att förslaget gynnar språket, barnen och kulturen.

Arbetsgivaravgifterna är en av de mest jobbhämmande skatterna. Nationalekonomerna Jan Herin, Ulf Jakobsson, och Anders Rydeman har i rapporten ”Ge de arbetslösa en chans” (2006) uppskattat att en halvering av arbetsgivaravgifterna inom tjänstesektorn skulle skapa 150.000 nya jobb i Sverige.

En applicering av deras beräkning på kultursektorn, som omfattar cirka 85.000 personer, leder till slutsatsen att en liknande skatterabatt för kulturen skulle kunna innebära upp till 2.500 nya jobb.

Rapporten hon hänvisar till finns i pdf-format här. Det kan ju påpekas att 150 000 nya jobb gällde en halvering av arbetsgivaravgiften för alla, inte enbart inom tjänstesektorn. Jag skulle gärna vilja ha argument för att en sänkning skulle få samma effekt inom varje sektor, tillverkning och tjänster, så att man också kan se att antalet jobb inom kulturen skulle bli proportionellt lika många som i ekonomin som helhet. Dessutom, även om regeringen föreslår en större minskning av arbetsgivaravgifterna än en halvering, så ingår också sänkningen av socialförsäkringen i beräkningen och jag har inte hittat något uppskattningen av vad som påverkar sysselsättningen mest. Det vore mer relevant att se vilken effekt regeringens förslag beräknas ha på sysselsättningen, men av försiktighetsskäl rapporteras inga sådan siffror.