Ingen kommer undan kulturpolitiken
Erik Svansbo har frågat Niklas Frykman varför det ska finnas en kulturpolitik, och Niklas har svarat på sin blogg. Frågan har lite olika dimensioner, där den som Niklas berör är ganska ointressant. Är man socialliberal är det ganska så stor sannolikhet att man kommer med samma argument på kulturområdet som man för fram på andra håll. Det är ingen kritik mot Niklas, utan snarare kritik mot den som ställer frågan. En mer intressant fråga är på vilket vis dagens kulturpolitik är rimlig även utifrån ett socialliberalt perspektiv. På kulturområdet, liksom inom den övriga politiken, tycks Folkpartiet vara mer inriktat på att förvalta den politik som socialdemokraterna fört utan att vara beredda att ta ställning till om det är förenligt med någon sorts liberalism.
En annan dimension är, som rubriken antyder, om det över huvud taget är möjligt att undvika kulturpolitik. Det har påpekats här förut, att även om vi gick och avskaffade kulturdepartementet så skulle vi fortfarande ha kvar ganska mycket av kulturpolitik. Upphovsrätten är något som liberaler väldigt sällan ifrågasätter, underligt nog, och något som inte skiljer sig särskilt mycket från den vanliga kulturpolitiken. Även sådant som skattelagstiftning och arbetsmarknadspolitik kommer förstås också påverka kulturen. Tar vi för en stund på oss den nyliberala hatten och tänker oss en politik som är legitim så kan vi kanske dra slutsatsen att den kultur, i vid bemärkelse, som följer också är legitim. Men inte mycket mer än så, vi kan inte säga att den är bra eller önskvärd ur ett mer estetiskt perspektiv. Det innebär inte att något bör korrigeras med hjälp av lagstiftning, utan att man kan ha synpunkter på saker och ting som sker i det civila samhället.
För övrigt, när jag letade upp mitt gamla inlägg så upptäckte jag att Rasmus Fleischer valt en liknande rubrik, ”Så lätt kommer man inte undan kulturpolitiken”, till ett inlägg som han skrev då. Och att det kan vara värt att påminna om hans artikel i förra numret av Neo.
juli 3rd, 2007 at 14.53
[...] “kulturpolitik”. Inställningen är enfaldig, eftersom den medvetet förtränger att kulturpolitik bedrivs på fler departement än kulturdepartementet. Om denna naivitet, med mera, skrev jag i en artikel i Neo [...]