Hur tänkte du nu?
Det här var roligt. Det här – om våldtäkt och den liberala rättstraditionen – var inget vidare. Men, jag är inte jurist. Så den juridiska biten ska jag inte säga så mycket om, även om det tycks vara ett och annat logiskt hopp i resonemangen. Däremot är jag liberal, och Kielos förståelse för liberalismen är grund.
Orsaken till att vår rättstradition misslyckas med att hantera våldtäkt ligger i dess syn på rättigheter. Liberalerna förstår ”allas rätt till sin egen kropp” felaktigt. Detta eftersom en rättighet i liberal förståelse innebär något som redan existerar: människan har vissa okränkbara rättigheter och dessa måste garanteras av stat, politik och lag. Liberalismen skiljer ut rättigheter från politiska mål och ser en stor poäng i att göra så. Rättigheterna garanterar den grund som aldrig får tafsas på av politiska beslut och kladdiga världsförbättrande fingrar, hur gott syftet än må vara.
Problemet med ovanstående syn på rättigheter är att man utgår från en verklighet som aldrig har existerat. När man i all välmening säger att män och kvinnor har rätt till självbestämmande över sina kroppar säger man samtidigt att denna rättighet är något som faktiskt existerar. Man säger att även kvinnor i dag har en rätt till den egna kroppen och att det enda som samhället skall göra är att se till att denna inte kränks.
Men kvinnor och män har i ett ojämlikt samhälle som vårt eget inte samma rätt till den egna kroppen. Att vara kvinna är en riskfaktor gällande att bli utsatt för sexuellt våld.
Det är väl en inte helt ovanlig invändning. Vad som möjligtvis är det ovanliga just den här gången är att Kielos inte förmår att beskriva den liberala – eller den naturrättsliga, om man så föredrar – positionen på ett korrekt sätt. Ibland tas det upp som en kritik mot naturrätten, medan Kielos använder det som en beskrivning av liberalers syn på rättigheter.
Rollins menar till exempel att naturrätten inte är ett skydd mot övergrepp, och använder nazismen som exempel. Han ställer frågan hur många judar som räddades av rätten till sitt eget liv, och menar att siffran är noll. Det kan man förstås diskutera, men det är inte det viktiga här. Vad man först och främst bör påpeka är att man måste skilja på tre olika saker. Dels rättigheter ur ett normativt perspektiv, dels vilka rättigheter som staten genom lagen anser att man har och dels vilka rättigheter som de facto skyddas.
Det finns förstås inte ett enda land där övergrepp inte begås. Det sker dagligdags. Och det är minst sagt förekommande att ingen ställs till svars för dessa övergrepp. Ändå säger en liberal som följer naturrättstraditionen att vi har en rätt att slippa övergrepp, för det är inte en deskriptiv utsaga utan en normativ. Den säger alltså inte att till exempel de kubanska lagarna är bra och att de efterföljs, utan den säger att kubanerna bör skyddas.
Ett mer nära exempel kanske är bättre. De som följer naturrätten brukar ställa upp en rättighetskatalog som är bra mycket snävare än de rättigheter som den svenska lagen säger att vi har.[1] Det ligger närmare till hands att lagen ger oss rättigheter som enligt naturrätten motverkar varandra. Resultatet blir också att det knappt är möjligt att i praktiken skydda de rättigheter som vi enligt lagen har (vilket i sig urholkar rättighetsbegreppet).
Katrine Kielos går en eller ett par steg längre och påstår att rätten till sin egen kropp, enligt liberaler, är en rätt som existerar i verkligheten. Det är alltså inte något som endast är ett normativt påstående, utan liberalerna har tagit sig från normativa stadiet till vad som de facto gäller. Och rimligtvis har man också på vägen passerat den stat som liberaler vanligtvis brukar hysa en viss, för att vara blyg, skepsis inför. Det hela låter så pass suspekt att jag gärna skulle vilja veta vilka liberala skrifter som Kielos egentligen har läst, och hur hon utifrån dem drog de slutsatser som hon gör. Särskilt som även liberaler brukar demonstrera och argumentera mot de övergrepp som sker världen över, det måste vara högst motsägelsefullt om allt nu är som det ska vara.
Inte blir det mindre underligt när hon sedan skriver att rättigheterna enligt liberalismen endast måste garanteras. Nyss var rätten till sin egen kropp något som de facto existerade, nu måste den garanteras. Och på något vis skiljer det sig från det Kielos kallar den feministiska förståelsen för rättigheter där rättigheter är något som måste uppnås, och då är vi tillbaka vid början igen.
Enligt Kielos ska alltså liberalerna i några hundra år missuppfattat vad rättigheter innebär, och sedan kom det några feminister och fick allting rätt. Jag tror att jag är lite skeptisk till det.
Uppdatering:
Louise har ett långt och bra inlägg.
- Att vi har en liberal rättstradition, och det är knappast någon självklarhet, betyder inte att de lagar som kommer ut ur det politiska systemet är liberala. Man behöver inte vara liberal i övrigt för att följa en liberal rättstradition. ↩
maj 7th, 2007 at 15.41
Läste just referatet av domen så jag kan tipsa dig om den delen. Det bedömndes att S/M-liknande sex ingåtts frivilligt och att männen därför inte med säkerhet kunde sägas medvetna om var frivilligheten slutade.
Kanske inte en så konstig slutsats. Sensemoralen – ha inte S/M-sex med någon som du inte verkligen verkligen verkligen litar på…
maj 7th, 2007 at 15.58
Okej, där ser man. Jag vet att det ibland brukar förekomma kodord, eller vad man ska kalla det, som används när man verkligen vill sluta. Men det kanske är när det handlar om mer avancerade saker och inte när det endast är S/M-liknande. Och sensmoralen kan man väl hålla med om.
Men är inte slutsatsen lite konstig ändå? Om de inte kände varandra så väl så borde männen kanske vara mer lyhörda och avbryta, även om det handlar om S/M. Som i att vissa sorter av sex kräver mer av de som deltar. Avbryter de i onödan är ingen större skada skedd, men motsatsen gäller inte.
För övrigt glömde jag att tipsa om det här gamla inlägget från Terra Incognita, så jag gör det här i stället.
maj 7th, 2007 at 18.47
Nja, så konstig är väl ändå inte slutsatsen. Visst /borde/ de känna igen en äkta defect, men så värst otänkbart tycker jag inte det är att de kan ha missat det. Det är en gråzon, och i den zonen ska man låta bli att fälla.
Jisses, jag visste att Arena inte var min tekopp men trodde inte att de publicerade /så/ dåliga artiklar. Kielos:
”Att en man har sex med en kvinna och att hon samtidigt upplever sig våldtagen blir en olöslig paradox. Någon måste ljuga.”
Ho ho, hon har mycket taskig fantasi som ser lögn som den enda tänkbara förklaringen. Männen frias just därför att det är möjligt att /ingen/ av de inblandade ljuger. Ingen paradox i sikte, bara en korkad feminist.
maj 7th, 2007 at 19.19
-Dennis. Ja du… Mina S/M-kunskaper sträcker till Fråga Olle.. Men jag gissar att även på S/M sidan så finns det varierande rutin och skicklighet. Och kanske mängd alkohol.
-John. Precis. Det kan vara en i många avseende ytterst subjektiv fråga. Att göra det till något i alla situationer objektivt är att göra människor illa. Såväl de som får sina dåliga upplevelser stämplade som brott och de som blir stämplade som ej dömda brottslingar.
maj 7th, 2007 at 20.52
Och som vanligt görs den tokroligaste analysen av Madeleine Leijonhufvud:
”Det man skulle behöva överväga är om det kanske borde vara ett straffvärt beteende överhuvudtaget att bruka våld mot någon oberoende om personen är med på det eller inte.”
http://www.aftonbladet.se/vss/stockholm/story/0,2789,1062487,00.html
S/M-entusiaster kan nog hålla sig för skratt inför den framtidsutsikten.
Krav på ”uttalat samtycke” brukar alltid poppa upp i dessa sammanhang (se t.ex. kommentarsfältet i Isobels inlägg om denna dom). Vad ska det uttalade samtycket innebära i praktiken? Att man skriker JA! JA! istället för NEJ! NEJ! kanske? Jag vet inte om jag är ovanligt brysk och fåordig i sängen, men jag brukar inte be om särskilt medgivande för älskog. (Eller som i det här fallet, förnya medgivandet för att få fortsätta.) Det skulle liksom, ehm, förta ögonblicket.
maj 7th, 2007 at 20.59
Angående samtycke, det är det här som gäller.
maj 7th, 2007 at 23.29
“Att en man har sex med en kvinna och att hon samtidigt upplever sig våldtagen blir en olöslig paradox. Någon måste ljuga.” Detta var en deskription av hur domstolen resonerar inför våldtäkter där meningarna går isär. Men kul att du håller med om att det är en felaktig bild av verkligheten. välkommen till en feministisk kritik av den objektiva juridiken (som egentligen är målet, liberalismen är lite oförtjänst måltavla)
maj 8th, 2007 at 00.26
Leijonhufvud poppar alltid upp med sina idiotier vid sådana här tillfällen. Sist jag lyssnade var det otänkbart att kvinnor kan tycka om gruppsex. Och nu ska vi förbjuda SM-smisk.
Kate: Nej, en domstol kan komma fram till ”samma händelse kan vara våldtäkt för den ene inblandade och sex för den andra”. Då kan man inte döma, uppsåtet och avsikten saknas. En upplevelse är inte tillräcklig, den måste uttryckas och uppfattas. Det betyder inte att någon måste ljuga.
Jämför med en boxningsmatch som avblåses, men där ene boxaren slår en uppercut och ner dunsar den andra boxaren. Tänk om nu boxaren inte uppfattade någon signal, kanske domaren var otydlig, visselpipan, eller vad man nu använder, fungerade inte som den skulle och bara den ena boxaren uppfattade signalen. Eller tvärtom, boxaren struntade i signalen. Två vitt skilda uppsåt. Men boxaren som dunsade i backen är vilket fall som helst utsatt för våld.
Sedan är det domstolar och bedömningarna som kan vara problemet och som bör kritiseras. Uppsåtskriteriet är inte problemet.
maj 8th, 2007 at 13.20
Ok, jag var lite otydlig. Absolut kan domsotlen komma fram till den slutsatsen. vad jag menade var att den inte är tillräcklig och att domstolen bör tänka över saker en gång till innan de friar på den grunden.
En och samma händelse kan upplevas som sex och våldtäkt av de personer som är inblandade. Men den grunden för att se det som sex är inte enbart ett misstag av den som inte uppfattar ett nej som allvarligt menat. Det bygger på en syn på manlig sexualitet som aktiv och penetrerande där kvinnan ses som passiv. Och jag tror du håller med mig om att det är en förlegad och stereotyp syn på sexualitet.
Vad domstolen gör är inte att applicera något objektivt uppsåtsrekvisit utan de accepterar den aggresiva manliga sexualiteten som norm.
maj 8th, 2007 at 22.25
Bra utredning av rättigheter.