Sänd mina rötter regn

Polisen har idag gjort tillslag mot olika människosmugglare. Bland annat i Stockholm.

- Vi har anhållit sju personer misstänkta för grov människosmuggling, grovt organiserande av människosmuggling och i något fall för medhjälp därtill, säger kammaråklagare Marie Lind Thomsen till DN.se.

De anhållna har under en längre tid smugglat in människor till Sverige från Irak. Hur många som ligan smugglat in till Sverige kan Lind Thomsen inte kommentera.

- Det finns många som vill sko sig på stängda gränser. Men hur många personer som smugglats in får utredningen visa, säger hon.

Hon sa förstås inte att det fanns många som ville sko sig på stängda gränser. I stället hänvisades det till situationen i Irak. Det blir enklare så, och man kan också låtsas som att den svenska, och europeiska, invandringspolitiken inte är en del av problemet.

Det går förstås att ha en hel del synpunkter på hur människosmuggling bedrivs i praktiken. Båtar som knappt är sjövärdiga från början bör förstås inte transportera människor. Lastcontainrar är inte heller de konstruerade för att människor ska förflyttas i dem.

Att profitera på andras olycka ses ofta som något omoraliskt. I det här fallet har vi olyckan att bo i ett krigsdrabbat land, men också olyckan att inte kunna röra sig fritt. Då öppnar det upp för människor som kan tänka sig att göra sig en hacka på att smuggla människor, som t.ex. mellan Irak och Sverige. Det räcker inte med att de finns de som kan tänka sig att smuggla, det måste också finnas de som ser att bli smugglade som sitt enda alternativ. Det blir inte bättre av att det moraliseras kring smugglingen i sig, i stället gör det verksamheten än mer ljusskygg.

Men vad är egentligen problemet som kräver att människosmuggling ska vara en illegal handling? Det finns mängder av yrken där det profiteras på människors olycka. Hela sjukvården bygger på det. Där ses det som ett behov som behöver åtgärdas – sjukdomar behöver botas, brutna ben ska läkas. Så det kan knappast vara olyckan i sig som är problemet.

Inte klagas det heller på att flyktingar kommer med reguljära transportmedel. Vi får inte se SAS vd slås i bojor för att det kommer asylsökande invandrare med deras flygplan. Trots att det knappast är billigt, och att komforten ibland får vilken kyrkbänk som helst att likna en spaupplevelse.

Men det är klart, myndigheterna har inte samma kontroll över de som smugglas in som de har när invandrare traskar igenom passkontrollen på Arlanda. Och det är inte utan att man misstänker att det är just det som är problemet, bristen på kontroll. Inte handlar kriminaliseringen av människosmugglingen på någon välvilja mot de som låter sig smugglas, snarare tvärtom.

This entry was posted on tisdag, mars 27th, 2007 at 17.18 and is filed under Politik & Samhälle. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.