Sänd mina rötter regn

I Kimstad har jag aldrig varit. Det ligger mellan Linköping och Norrköping, och man åker förbi med tåget. Jag tror inte att samhället har varit så omtalat som det var i början av 90-talet, då det fanns planer på att inrätta en flyktingförläggning där. Upprördheten var stor, och det hjälpte förstås inte att Sverigedemokraterna var inblandade. Aktuellt visade ett inslag och efteråt skrev Expressen i en ledare:

En kvinna hade semestrat i Marocko där ”man inte kunde gå ut utan att bli våldtagen”. [Måste ha varit en jobbig semester...] Nu skulle det alltså bli likadant hemma i Kimstad. En annan kvinna klagade över att förläggningen skulle placeras vid rekreationsområdet där hon brukar rasta sin hund. Hon ville nu ha staket runtomkring (applåder och skrattsalvor). En man undrade om ”de där” skulle utfodras på förläggningen och invandrarverksrepresentantens svar att det handlade om människor och inte om djur drunknade i gapskratt. [Expressen 19900318]

Ett par av husen som skulle fungera som förläggningar i Kimstad brändes ned, liksom förläggningar på andra ställen i Sverige vid samma tidpunkt, och jag tror inte att det blev något av det hela. Fem spräng- eller brandattentat runt om i Sverige, men invandrarminister Maj-Lis Lööw tyckte inte att det var något att hetsa upp sig över.

Som jag sagt tidigare, ingen anklagar mig för att vara rättvis. Men mobben i Kimstad gör sig påmind:

Som Oskarshamns-Tidningen tidigare berättat ska det nya behandlingshemmet inhysas i flera byggnader på Knektagårdsområdet med kommunen som hyresvärd. Tio nya jobb ska skapas och serva 20-tal vårdplatser för vuxna män med alkohol- och drogproblem.

[...]

De 350 namnteckningarna på protestlistorna, är huvudsakligen signerade av boende i bostadsområdet Silverslätten, vilket är granne med Knektagårdsområdet.
Målsättningen är att stoppa behandlingshemmets etablering här och få det flyttat till en annan, mera enslig, plats.
-Vi känner oss otrygga, säger Eva Hedenberg, en av de småbarnsföräldrar som var med och uppvaktade i kommunhuset, eftersom vi inte vet vad för typ av folk som kommer att röra sig i området. Silverslättens dagis ligger alldeles i närheten och barnen är ofta ute och leker i skogen vid Knektagården.

De vet inte hur det kommer att bli, så det är bäst att det stoppas. Hjärtligt välkomna, på Hultsfredvis. För övrigt bor de inte så långt ifrån platsen där Hultsfredsfestivalen hålls varje år, kanske bäst att förbjuda festivalen också. Någon brist på överförfriskade män, och kvinnor, finns det inte där.

This entry was posted on måndag, mars 26th, 2007 at 22.05 and is filed under Sverige. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.