Gustav ropar hej
Häromdagen skrev jag om kritiken som riktas mot Sverige och en rad andra länder angående ”extraordinary rendition”. Det var förstås välkommet, även om det endast var den kommitté som utrett frågan och inte EU-parlamentet som kom kritiken. Parlamentet tar upp frågan om några veckor och som jag skrev så ska man nog inte förutsätta att det blir samma resultat.
Idag skriver Gustav Fridolin på Aftonbladets kultursidor om kritiken.
I tisdags antog EU-parlamentet, under största möjliga tystnad i den europeiska pressen, ett sensationellt betänkande som arbetats fram av ett tillfälligt utsett utskott ”för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar”.
[...]
Trots kritiken fortsätter medlemstaterna som förut. I Sverige har nu ytterligare en människa, frukthandlare från Brandbergen, utan rättegång dömts till fredlöshet. En annan, Hassan Asad från Göteborg, ska utvisas utan att några som helst bevis lagts fram emot honom.[1]
I en fungerande demokrati hade utskottets kritik lett till debatt och utkrävande av ansvar. Nu blir det bara, här hemma och i Europa, i bästa fall, ett ”jaså”.
I en fungerande demokrati hade en debatt och ett utkrävande av ansvar uppstått alldeles oavsett om utskottet kommit med kritik eller inte. I Sveriges fall har det stårt klart ganska länge, inte minst tack vare Kalla fakta, att det inte gick rätt till. Som sagt, parlamentet har faktiskt inte sagt sitt än – oavsett vad Fridolin påstår precis i början – och det är inte läge att dra några förhastade slutsatser.
- Det går väl i och för sig att säga att kritiken som utskottet riktar inte är fullständigt relevant för de exemplen. Inte för att det nödvändigtvis gör saken bättre. ↩
