Fortfarande ingen kanonidé
Stefan Jonsson, kulturskribent i DN och inte överdrivet förtjust i Folkpartiet, satt i elevrådet tillsammans med Jan Björklund under gymnasietiden. Skriver han idag. Vill man vara petig kanske han skulle ha skrivit det tidigare.
Men det här handlar inte om Stefan Jonsson, utom om litteraturkanon igen. För en tanke – som borde ha slagit mig tidigare – slog mig när jag läste Yvonne Hirdmans Att lägga livet till rätta. Cecilia Wikström har påpekat att läroplanen förr innehöll en litteraturlista, där förr är 60-talet.
Sådär lite lagom uppenbart, 60-talet var ingen liberal tid. Sverige var fortfarande gripet av planeringsiver, de sociala ingenjörerna skulle med vetenskapen som grund planlägga ”det lilla livet” så väl som det stora. Och förmodligen är det ingen slump att statlig sanktionerad litteratur förekommer efter några årtionden då politikerna mest av allt ville peta i människornas liv.
Men ändå, jag är fortfarande inte övertygad om att vissa av folkpartiets företrädare verkligen har förstått vad liberalismen står för. Wikström t.ex. verkar vara mer intresserad av målet än medlet.
september 15th, 2006 at 14.28
[...] När Dennis får social-ingenjörskonst-vibbar av littertaurkanonen kommer jag på en present jag vill ge till folkpartiet till nästa val. [...]