Sänd mina rötter regn

Dagens teori är att ”the underpant gnomes” kan förklara det mesta av Folkpartiets politik. Cecilia Wikström slår ytterligare ett slag för litteraturkanon, denna gången i Expressen:

En litterär kanon som innehåller verk som speglar vårt lands kulturhistoria ligger inom ramen för den liberala bildningstraditionen. Den svenska liberalismen växte fram under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som en reaktion på samhällets djupa klyftor. Liberaler från såväl väckelsens miljöer som akademiker mötte varandra i en gemensam kamp för folkbildning, yttrandefrihet, rösträtt, religionsfrihet och fred. Liberaler insåg att gedigen bildning var en förutsättning för ett jämlikt samhälle.
Dessa det tidiga 1900-talets liberaler hade en vision om att arbetarklassens barn inte skulle gå i sämre skolor än barn från högreståndsfamiljer. Den som saknade förväntningar i hemmet skulle mötas av förväntningar i skolan. Skolan skulle genomsyras av höga kunskapskrav, oavsett föräldrarnas sociala ursprung. Den elev som var begåvad skulle uppmuntras att studera vidare, även om han eller hon var född i ett fattigt hem. En elev i den gamla sexåriga folkskolan fick mer svenskundervisning än en elev i dagens nioåriga grundskola.
Sedan slutet av 1960-talet har svenskämnet i skolan successivt monterats ner. Litteraturlistorna försvann och ersattes med grupparbeten, dialogövningar och märkliga språklaboratorier. Svenskämnet, som tidigare omfattat en språklig del och en litteraturdel med betyg i båda delarna, slogs samman till ett gemensamt betyg.
I 1994 års läroplan för gymnasieskolan intar litteraturen en undanskymd plats. I dag finns inte några uttalade krav på att elever ska läsa de viktiga verken i svensk litteraturhistoria, även om det finns skolor och lärare som fortfarande arbetar fantastiskt mycket med litteratur. Samfällt har de låtit mig förstå att de inte längre hinner med att ge eleverna den undervisning de skulle önska och att de anser att svenskämnet måste få ett större utrymme.

Litteraturkanon som en del av en liberal bildningsnorm härleds enligt följande:
1. Det finns en liberal bildningstradition
2. ?
3. Profit!

Var liberalismen kommer in i Wikströms resonemang är högst oklart. Hon tycks i alla fall ha missat att liberalismen inte är godtycklig inför de medel som används för att uppnå ett mål; litteraturkanon blir inte mer av ett liberalt påfund endast för att bildning är det. Dessutom borde det vara uppenbart att en kanon är att gå åtminstone ett steg för långt. Har man inte läst Strindberg när man gått ut gymnasiet så är – återigen – problemet att litteraturhistoria som ämne misshandlas och inte att det saknas en av staten sanktionerad litteraturlista i läroplanen.

Förresten, påstår man att den svenska liberalismen växte fram under slutet av 1800-talet så missar man åtminstone 130 år av svensk liberalism. Kanske det skulle ställas krav på en litteraturkanon inom Folkpartiet så att dess företrädare lärde sig sitt historiska arv.

This entry was posted on onsdag, augusti 30th, 2006 at 14.13 and is filed under Sverige. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.