Sänd mina rötter regn

[Inlägget återställt, tack till Louise.]

Vi tänker oss för ett tag att jag ska genomföra en studie där jag undersöker förekomsten av olika kroppsskador. Hur pass vanligt det är, vilka skador som är mest förekommaden och, varför inte, undersöka frågan utifrån ett genusperspektiv. Därför tar jag mig till ett sjukhus, för krigsskadade, och sätter igång att observera. Utifrån datamaterialet drar jag slutsatsen att en väldigt stor del av befolkningen har skador på kroppen, ofta orsakad av explosioner, splitter eller av handeldvapen. Det är också så att det är huvudsakligen män som drabbas, och sådant som våld i hemmet är obefintligt.

När jag sedan presenterar min studie blir jag till allmänt åtlöje. För har man tagit sig till ett sjukhus så är man förmodligen sjuk eller har en skada. Ett sjukhus för skadade i krig kommer dessutom påverka vilka skador som uppvisas, och även fördelningen mellan könen. Det urval som jag använde mig av är inte i närheten av att vara representativt.

Nu, efter denna uppenbara överdrift, är det dags att citera en företrädare för Feministiskt Inititativ, Gudrun Schyman, och en doktorand i statsvetenskap, Max Waltman:

Prostitution och pornografi ses alltmer som våld och könsdiskriminerande handlingar. Majoriteten av alla prostituerade, som mestadels är kvinnor, såväl på gatan som i medierna, har utsatts för sexuella övergrepp eller misshandel som barn.

Forskning i t ex USA och Norge visar att många börjar i sexindustrin någonstans mellan 13 och 15 år, när barn knappast ”fritt” beslutar utföra sexuella tjänster åt i genomsnitt 2 000 vuxna män om året. Oftast är barnen desperata och nödställda utan någonstans att ta vägen.

Studier i Kanada visar att prostituerades livslängd ligger långt under andras. Inte konstigt. Bland 55 före detta prostituerade i Portland hade 84 procent utsatts för grov misshandel i genomsnitt 103 gånger per år; 53 procent torterades sexuellt i genomsnitt mer än en gång i veckan. Ofta gjordes det pornografi av övergreppen. Mot bakgrund av en del kopplerimål i svenska domstolar verkar dessa fakta inte överdrivna.

Nåja, jag tyckte då att det lät som ganska mycket och funderade över varifrån de där siffrorna kom. Och hittade ett citat i den här artikeln, var god ignorera dess omgivning:

There is a class of people in this country who are regularly beaten, tortured, raped, kidnapped, bought, sold, traded and jailed. They are poor, addicted and homeless. They live in every town. Most of us barely know they are there. Those of us who do know tend to snicker. They’re called prostitutes.

The Council for Prostitution Alternatives in Portland, Ore., offers these stomach-churning statistics from women in their program: The age when they entered prostitution ranged from 1 to 34. 78% have been raped, an average of 46 times a year. 84% assaulted, an average of 103 times a year. 49% kidnapped by pimps or customers, 10 times a year. 55% tortured. 27% mutilated. 65% have attempted suicide. 87% have been homeless.

Med hänvisning till en artikel från 1992 i Rocky Mountain News som har rubriken ”The Truth on Prostitution”. Det framgår inte vad Council for Prostitution Alternatives är för en organisation, och det finns inte så mycket information på nätet, men jag hittade den här beskrivningen:

The mission of CPA is to support women and children affected by the sex industry to find safer, healthier life paths by exploring alternatives in a safe and supportive structure. Their services include: case management, emergency services, educational and peer support groups.

Det problematiska är att statistiken kommer från prostituerade som tillhör CPA:s program, jag förmodar att programmet syftar till att hjälpa kvinnor komma bort från prostitution. Men frågan är om de som söker hjälp är representativa för prostituerade i sin helhet. Man skulle väl kunna tänka sig att det är de mest utsatta som söker sig dit; de som är mest utsatta av våld och som har sämst möjligheter att på egen hand överge prostitutionen. Jag har känslan att det är, om jämförelsen tillåts, som att gå till Anonyma Alkoholister och sedan dra slutsatser om de som dricker alkohol.

Uppdatering:
Emma Gray Munthe, som medverkat i Filmkrönikan om jag minns rätt, kommenterar artikeln i sin blogg.

Uppdatering 2:
Hittade ett par intressanta citat i en artikel [pdf] av Ronald Weitzer, professor i sociologi vid George Washington University.

Violating the canons of scientific inquiry, the radical feminist literature on prostitution and other types of sex work is filled with “sloppy definitions, unsupported assertions, and outlandish claims” (Rubin, 1993: 36); such writers select the “worst available examples” of sex work and treat them as representative (Rubin, 1984: 301). Anecdotes are generalized and presented as conclusive evidence, sampling is selective, and counterevidence is routinely ignored. Such research cannot help but produce questionable findings and spurious conclusions (Weitzer, 2005a,b).

Fast kanske mer relevant:

Workers differ in their risk of victimization: Assault, robbery, and rape are occupational hazards for streetwalkers and for those coercively trafficked into prostitution, but are relatively uncommon among off-street workers who have not been recruited by force or fraud. Substantial, and sometimes huge, differences are reported in studies that compare street prostitutes with call girls, brothel workers, and escorts. A British study, for instance, of 115 prostitutes who worked on the streets and 125 who worked in saunas or as call girls found that the street prostitutes were more likely than the indoor workers to report that they had ever been robbed (37 vs. 10%), beaten (27 vs. 1%), slapped/punched/kicked (47 vs. 14%), raped (22 vs. 2%), threatened with a weapon (24 vs. 6%), or kidnapped (20 vs. 2%) (Church et al., 2001). A Canadian study found similar differences between street workers and escorts – for robbery (37 vs. 9%), kidnapping (32 vs. 5%), sexual assault (37 vs. 9%), beatings (39 vs. 14%), strangling (31 vs. 5%), and attempted murder (10 vs. 0%) (Lowman and Fraser, 1995). Such significant disparities in victimization rates for street and indoor workers are reported in many other studies of Australia, Britain, Canada, New Zealand, and the United States (Decker, 1979; Perkins, 1991; Perkins and Lovejoy, 1996; Perkins and Bennett, 1985; Plumridge and Abel, 2001; Prince, 1986; Whittaker and Hart, 1996;Woodward et al., 2004). Clearly, street prostitutes are much more vulnerable to victimization than indoor workers who engage in consensual sex work. As Plumridge and Abel (2001: 83) conclude, ”street workers are significantly more at risk of more violence and more serious violence than indoor workers.” Call girls and escorts and massage parlor workers are in a better position to screen out dangerous customers, and they also have a greater proportion of low-risk, regular clients (Lever and Dolnick, 2000).

This entry was posted on tisdag, juli 25th, 2006 at 23.59 and is filed under Feminism. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.