Blir det tårta?
Idag är det 200 år sedan John Stuart Mill föddes. Vilken titel man ska tvinga på honom är osäkert; varken endast filosof eller ekonom ter sig passande. Kanske det räcker med att kalla honom för en tänkande människa. Som dessutom har skrämmande mycket att säga om dagens samhälle. Skrämmande såtillvida att en del av det han varnade för redan har uppnåtts, utan att det finns något egentligt tecken på besinning.
[D]et finns hos oss en bestämd motvilja mot den lagstiftande eller verkställande maktens inblandning i privatlivet, inte så mycket på grund av någon tillbörlig hänsyn till individens frihet som till följd av den ännu rådande vanan att betrakta regeringen som representant för intressen motsatta allmänhetens. Majoriteten har ännu inte lärt sig att uppfatta statsmakten som sin egen makt eller dess meningar som sina egna. När detta blir fallet kommer den individuella friheten sannolikt att i lika hög grad bli föremål för intrång från statens sida som den nu är från den allmänna opinionens.
Mill talar egentligen om England, men stycket är mer allmängiltigt än så. Det handlar inte bara om lagstiftning mot sexualisering av det offentliga rummet, som UNT nämner i dagens ledare om Mill, utan om sådant som är mer inträngande. Om den allmänna opinionen på Mills tid godtog slaveri, så har statsmakten sedan dess ägnat sig åt grövre övergrepp. Inte sällan just på grund av att majoriteten har lärt sig att uppfatta statsmakten som sin egen makt.
Man kan i det citerade stycket skönja en önskan om att även majoriteten måste ha sina begränsningar, i det som nu kallas för en liberal demokrati, till skillnad från det enkla demokratistyret. Uppdelningen kan vara viktig att påminnas om, nu när vi böjer oss av vördnad inför det faktum att en sådan gruppering som Hamas kunde väljas genom allmänna val och vi därför måste godta dem.
Tanken är förstås felaktig, en repressiv regering blir inte legitim endast för att folket gått till valurnorna och visat sin vilja. Någon sådan relativisering av det som är rätt kan det goda samhället inte tillåta sig. Inte heller att vi lägger våra liv i de starkas händer. Att denna insikt skulle vara så utbredd som man kan förledas att tro när man läser Wikipedias inlägg om Liberal demokrati är bäst att slå ur hågen. Som det noterats här på sistone så hyser våra makthavare en misstro mot sådana petitesser som mänskliga rättigheter, så länge de inte passar bra som reklamslogan. I övriga fall blir de till det berömda karottunderlägget.
John Stuart Mill har fortfarande en hel del att säga oss.
Relaterat:
Ohlininstitutet: John Stuart Mill – liberalismens Beethoven
Gruppbloggen Catallarchy bjuder på ”Mill-fest” med sex inlägg om födelsedagsbarnet.
Och Louise om JS Mill.
Dagen till ära påminner jag än en gång om Prospect Magazines artikel om Mill.
