Sänd mina rötter regn

Motvallsbloggen har publicerat ytterligare en ”fyndig” bild, denna gången är budskapet att ”[i] den extremliberala och libertarianska idévärlden är varje människa en ö”. Tråkigt nog får hon medhåll av Aqurette:

Libertarianismen som jag känner den utgår ifrån att varje människa ytterst är en autonom individ. Till skillnad från kollektivistiska ideologier som konservatism och socialism så försöker inte libertarianismen konstruera argument som ska fungera som bevis för att människor hänger samman i grupper med kollektiva intressen. Tvärtom menar åtminstone jag att det enda som går att bevisa objektivt är att människor inte nödvändigtvis tillhör kollektiv. Däremot är det nödvändigt för de flesta att tillhöra en eller flera frivilliga gemenskaper för att må bra.

Det här med att definiera sin ideologi utifrån en negation av andra ideologier är inte helt oproblematisk. Det gör att man redan från början hamnar på defensiven, man kommer ses som en motvikt och man fastnar i ”metaideologiska” spår som kanske inte är relevanta.

Liberalismens utgångspunkt är individen. Men det är mer ur ett etiskt perspektiv än en utsaga om hur världen är beskaffad.^[1] Alldeles oavsett om eller hur man kan dela in individer i grupper så är rättigheterna individuella och man ska inte döma någon för vad andra gjort. Det är lika tvivelaktigt att gå från ett är till ett bör som att, i det här fallet, gå från ett bör till är. Alltså, att individen är högst konkret och att det bör vara utgångspunkten betyder inte att det inte existerar kollektiv. På samma sätt som man tala om enskilda träd lika väl som en skog.

Eftersom olika kollektivs existens är irrelevanta ur ett liberalt rättighetsperspektiv så finns det heller ingen anledning att förneka dem. Det borde vara ganska uppenbart att vi påverkas av vår familj, våra grannar och övriga i vår omgivning. Snarare är det så att nyliberalismen utgår från att vi gör det. Nyliberaler erkänner endast den negativa friheten som relevant i någon politisk mening. Och den frihet från tvång denna frihet innebär gäller endast i relation till andra människor som kan utöva tvånget. Att i detta sammanhang säga att varje människa är en ö blir högst motsägelsefullt.

Ibland kommer påståendet upp i samband med en diskussion om vilka åtaganden man har gentemot andra. Nyliberaler anser ju inte att det finns någon plikt att se till så att andra har tillgång till mat, husrum och liknande. Men inte heller i det här är varje människa en ö, även nyliberalen anser att individen har åtaganden. Men dessa är förstås kopplade till den negativa friheten och de negativa rättigheterna.

1. Objektivister har förstås en annan åsikt. But frankly, my dear, I don’t give a damn. ↩

This entry was posted on söndag, mars 19th, 2006 at 22.18 and is filed under Politik & Samhälle. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.