Bondfångarpsykolog i farten
SR Jönköping har idag rapporterat om ett behandlingshem för ”data- och spelberoende” som ska öppnas.
Ett nytt behandlingshem för ungdomar med data- och spelberoende ska öppnas i Småland.
Det är Linnébygdens behandlingshem utanför Älmhult som har fått tillstånd att behandla data- och spelberoende ungdomar mellan 14 och 21 år.
-Databeroende är jämförbart med drogmissbruk. Ungdomarna varken sover eller äter, säger Ove Sandberg, legitimerad psykolog till Smålandsposten.
Smålandspostens artikel finns här. Och de har i alla fall vett att kalla det datorberoende och inte databeroende som är något helt annat. Men de utelämnade uttalandet att ”pojkrummen förvandlas till knarkarkvartar”. Åh, du ljuva nyans.
Jag tyckte psykologens namn lät bekant på något vis, men det var inte förrän jag förstod att han heter Owe (inte Ove) som jag hittade det jag sökte. Första delen av Copyriots inlägg om Fair Play och moralpaniken:
Bondfångarpsykologen Owe Sandberg och hans projektgrupp Nätchocken ligger bakom kriterierna på datorberoende. Från honom hämtar även Fair Play sina lösningsförslag, exempelvis rådet till föräldrar att skriva kontrakt med sina barn om ”datorfria dagar”. Och här någonstans börjar det löjeväckande te sig allt mer olustigt, med tanke på hur många barn som dagligen förvägras kontakt med sina onlinevänner, förvägras det intensiva umgänge med datorn som är enda vägen att bli något annat än en datoranalfabet. Ännu mer beklämmande blir Fair Plays antidatahets, när jag tänker på bekanta jag har, ungdomar vars föräldrar (av patriarkal-religiösa skäl) knappt låter dem gå hemifrån alls, för vilka internetkommunikation är allt. Fair Play uppmanar alltså deras föräldrar att dessutom tvinga dem till ”datafria dagar”. Ät bajs, Fair Play.
Varningar för ”datorberoende” eller ”tevespelsberoende” måste granskas kritiskt. Inte bara genom att hänvisa till den forskning som faktiskt visar att datorspel stärker barns intellektuella förmågor. Inte bara genom att undersöka om datorer verkligen kan ge beroende och abstinens. Man måste också ställa frågan: Varför inte? Är det nödvändigtvis fel med beroenden? Alla människor är beroende av saker – det må vara läkemedel, medier, ätvanor, sexuella beteenden, romaner, tevespel, bloggande…
Om nu ungdomar ibland kan ”tappa tidsperspektivet” när de försjunker i spel – är det nödvändigtvis dåligt? Är inte det temporära krossandet av gängse tidsuppfattning även en del av musikens och dansens väsen?
Och om spelbeteenden, när de väl är inlärda, kan ”förbigå pannloben” och gå direkt till ”reptilhjärnan”, som Fair Play skriver – vad är felet? Menar de att medvetet fattade beslut per automatik skulle vara godare än de som fattas instinktivt eller omedvetet? Fram med orden, Fair Play – tala klartext om ert människoideal!
november 2nd, 2006 at 17.39
[...] 2005-11-30: Det rapporteras att ett nytt behandlingshem för “data- och spelberoende” ska öppnas utanför Älmhult. Smålandsposten låter Owe Sandberg gå loss med sina vanliga glidningar där okontrollerat spel om pengar och internetkommunikation till slut blir två varianter på samma sak. Dennis Josefsson dissar, medan Expressen brer på med en fjantig lista på indicier som kan tyda på att ens närstående är datormissbrukare. [...]
april 5th, 2007 at 15.39
DATAberoende!!!!
Endast någon med problemsskygglappar hänger sig hellre åt ordlek än innehåll. Databeroende eller datorberoende är endast av språklig akademisk betydelse och hjälper inte till att lösa det som faktiskt ÄR en problematik. Jag försvarar varken Ove eller Owe eller någon annan heller, att vara defensiv i den här frågan är nämligen bara av ondo. Det är försvarandet av datorspelande och annat spelande som leder till att ingen jävel öppnar ögonen förräns det är försent.
Har du någon i din närhet som kört sin ekonomi så fullständigt i botten att det krävs brottslig handling för att kunna fortsätta spela? Känner du någon som blir av med sitt jobb pga för mycket datorspelande? Har du med egna ögon sett någon slå sönder sin mor för att spelaren blivit TILLFRÅGAD om varför han inte kan slita sig från datorn?
Om du svarar nej på ovanstående så vill jag ge dig ett tips, knip käft angående ämnets problematik. Fortsätt gärna att hänge dig åt att kritiskt granska behandlingen av problemet men var vänlig att inte klä problemet med dina förlöjlligande utlägg typ ”temporära krossandet av gängse tidsuppfattning”. Enligt min personliga åsikt verkar du inte veta ett förbannade dugg om själva problemmet.
april 5th, 2007 at 16.00
Ehum… Innan du går upp i limningen borde du kanske har upptäckt att jag citerade. Vad jag personligen vet om datorberoende blir inte riktigt lika relevant. Inte för att jag ser vad som skulle vara problemet, eller ens förlöjligande, i det som står där.
För övrigt har länsstyrelsen i Kronoberg ifrågasatt kompetensen hos det där behandlingshemmet. Men låt mig gissa, för det verkar vara fritt fram att göra så, du och andra inom beroendeindustrin tycker att det är petitesser och att det endast visar att man är ”defensiv” inför problemet.
Här är ett annat inlägg som jag har skrivit, trevlig läsning.
november 25th, 2008 at 12.47
[...] lra sig om hur hemskt datorspelandet r – och d speciellt WoW. Och givetvis hnvisar de alla till bondfngarpsykologen Owe Sandberg som har byggt en karrir p sitt korstg mot denna ungdomskultur, vr tids [...]