Frågan lyder
En liten tävling igen; vem skrev följande, och när och var?
Det är märkvärdigt hur många människor, som få tunghäfta när något allvarligt står på spel. Många som man tycker på grund av sin ställning borde vara pliktiga att säga det rätta och myndiga ordet tiga, så kan det hända att de trots det oförskämda i att de besväras, lämna ett svar. Det går i nio fall av tio ut på att de på grund av sin ställning måste taga hänsyn.
Det besynnerliga är att hänsyn alltid måste tagas till de dumma och fördomsfulla, aldrig till de kloka och vidhjärtade. De ignoreras. Men de trångbröstade får man icke stöta. De bli misslynta och giva uttryck åt sitt dåliga humör. De bli riktroten i uppställningen. De skola strykas medhårs.
Om en stackare hittar på något dumt, så att han råkar i olycka, kunna alla uttala sina funderingar i anledning av fallet. Så mycken nitälskan för allmän moral och renhet som då väller fram trodde man icke fanns. När det gäller att säga det rätta ordet i en fråga som kanske berör samtidens hela väl och ve, då tiga de som stå på de förnäma posterna ofta, så att det hörs lång väg.
Det är kanske inte behagligt att bliva utsatt för den kampanj, som dumheten och småsinnet sätta igång, när de störas i sin lugna bekvämlighet. Men vem har sagt att att de vilka anförtrotts viktiga och vida omkring synliga poster ha fått dessa förtroendeplatser för att ha det bekvämt? Råder lugn och frid omkring dem, så är det ett mycket säkert kriterium på att de inte fylla sin uppgift att vara ett salt i samhället. Äro icke de vrånga och dumma gramse på dem, så ha de svikit sin uppgift.
Vi mena icke att våra officiella banérförare skola uttala sig i tid och otid. Men de skola ha mål i munnen, när mänsklighetens viktigaste värden stå på spel.
Den där tanken, att vi en gång för alla skulle ropas fram inför en allseende domare och få stå till svars icke blott för vad vi gjort, utan också för vad vi underlåtit göra, den var icke så dum. Där fingo de som vördat illviljan och enfalden sin dom. Dessa som hade tagit hänsyn och suttit tysta som små möss, medan orättfärdigheten hoverat, skulle ha gjort en slät figur inför den omutlige domaren.
Besynnerligt för resten att de aldrig ha lust att möta ett oväder och känna slagregnet piska sig i ansiktet. Att de kan vara något för en karl att tassa på i filttofflor i ombonade rum hela livet och gå hädan i ljum aktning. Strunt till karl, som inte blir hatad och baktalad och illa beryktad. Men vänd för Guds skull inte om satsen och tag det som ett tecken på duktighet att en man har dåligt anseende. Det händer ju även att skälmar och lymlar avslöjar sig så grundligt, att de komma i åtnjutande av det anseende, de förtjäna.
Priset är det gamla vanliga, en öl eller liknande.
oktober 28th, 2005 at 03.32
”…vem skrev följande, och när och var?”
Torgny Segerstedt, 8 september 1934, Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (I dag-spalten).
:)
oktober 28th, 2005 at 09.04
Alldeles riktigt :) Och rubriken var ”De enfaldigas filttofflor”. Ölen får vi ordna på något vis.
oktober 28th, 2005 at 09.31
Jag läser ett urval av hans artiklar just nu – När stormen klarar sikten – och tyckte just att jag kände igen det du citerade. Läser du något liknande, eller?
Fantastisk karl, Segerstedt. Vilken klarsyn! Något annat än Barbro Hedvall och dagens låtsasliberaler.
”De enfaldigas filttofflor”… går heller inte av för hackor.
oktober 28th, 2005 at 09.37
Han är riktigt rolig också, och han behärskar konsten att skriva satir.
Jag läste i Johan Norbergs Den svenska liberalismens historia att han fick en del mordhot mot sig därför att han skrev som han skrev. En dag var det någon som ringde och meddelade att han skulle skjuta Segerstedt. Segerstedt svarade: ”Jag sitter i trädgården. Om ni kommer skall jag bjuda på en grogg.”
oktober 28th, 2005 at 09.44
Det är precis den boken jag läser. Jag lånade Klas Östergrens senaste bok häromdagen i väntan på Svante Nordins bok, men tröttnade rätt snabbt så jag behövde något annat. Och då hittade jag När stormen klarar sikten.
Han är alldeles lysande. Det är nästan så att det är elakt att jämföra dagens ledarskribenter med Segerstedt, det är olika divisioner.
oktober 28th, 2005 at 10.22
Jo. Intressant är också att man nästan lyckats skriva ut honom ur historien. Hur många under 30 vet vem Torgny Segerstedt var idag? Varför tar vi inte reda på våra hjältar? Jag tror det beror på att etablissemanget när de hörde namnet Segerstedt påmindes om sin egen medlöparanda. Och därför teg ut honom, på det klassiskt svenska viset.
oktober 28th, 2005 at 11.02
Möjligt. Men samtidigt tycks den tid då han verkade vara ett enda stort hål i den svenska historien, kanske av en liknande anledning. Sedan dess har väl också blivit en ”bubbla”, och Segerstedt var för internationell så han blir inte intressant av den anledningen.
Och till sist, Folkrörelsesverige har väl egentligen aldrig varit så intresserade av de intellektuella.
mars 28th, 2007 at 10.57
[...] en av de där gissa citatet-tävlingarna som jag haft så publicerade jag en gång ett långt citat av Torgny Segerstedt. Jag minns inte om det var en hel artikel, eller om [...]