Sista striden det är?
Jag läser dagens debattartikel i DN och drar mig till minnes Helle Kleins ledare dagen efter Junilistan offentliggjort att de ska ställa upp i valet nästa år. The horror! Ett parti som inte är som alla andra, ett parti som frångår folkrörelsetanken, ett parti utan medlemmar men med en elitistiskt kärna som fattar besluten.
Partiets uppgörelse med den traditionella folkrörelseförankrade demokratin är däremot tydlig. Här är ett parti som inte har några medlemmar men en väljarkår. Det finns en självutnämnd styrelse och så inbjuds människor att bli kandidater på riksdagslistan.
Verktyget är opinionsmätningar, inte medlemsmöten.
Kanske sinnebilden av den reaktionära socialdemokratin som verkligen är på spaning efter den tid som flytt. För flytt har den gjort, eller åtminstone håller den på att fly. Vilket gör att det blir lite underhållande när Klein vill att Svenskt Näringsliv och den svenska högern ska ”känna stolthet för Sverige” (och så anklagar hon Junilistan för att vara nationalister…), socialdemokraterna har redan övergett den traditionellt socialdemokratiska politiken och för en politik som till stora delar är borgerlig. Dagens svenska modell är en helt annan än den som fanns för 15 år sedan.
Och så då Olof Petersson på DN Debatt. Ett meddelande om att antalet medlemmar i partierna minskar, på 13 år har medlemstalet nästintill halverats. Fortsätter det i samma takt så har partierna inga medlemmar alls om 12-13 år.
Men förmodligen inte. För kvar i partierna kommer de tusental som på något vis är förtroendevalda att finnas. Vilket betyder att de mer och mer kommer att bli som… tja… Junilistan. Medlemmarna är den politiska eliten och tvärtom, resten är sympatisörer.
Detta är alltså, som Peterson skriver, folkrörelsetanken som får stå tillbaka. Inte så konstigt då att arbetarrörelsen griper tag i halmstrån för att hålla sig kvar. Som när det gäller kollektivavtalen, allt annat än dagens koloss betyder undergång. Kanske inte för Sverige, men för socialdemokraterna. Och det är som bekant i vissas sinnen samma sak.
Men det är inte samma sak i den verklighet som sakta men säkert rinner socialdemokratin ur händerna.
Relaterat: Rapporten [pdf] som Olof Petersson hänvisar till.
