Idioter om Junilistan
Ett av de inlägg som ekots bloggkrönikör Jörgen I Eriksson tyckte var mest relevant, genomtänkt och välgrundat den senaste veckan var Strukturalistens inlägg om Junilistan. Bloggkrönikan citerar:
”Som ett parti utan medlemmar finns det ingen annan än den självutvalda ledningen som i praktiken kan vara med och bestämma hur partiet skall ställa sig i sakfrågor och vilken politik partiet skall verka för på ett längre perspektiv. Detta känns igen från en del andra länder såsom Kina, f.d. Sovjetunionen eller någon av militärjuntorna i Latinamerika under 70-talet. Med andra ord, det är ett styrelsesätt som kallas diktatur. Nu inser visserligen Junilistan att en vilja att införa diktatur inte är något som går hem i Sverige varför de i stället talar om att det är de rätt utbildade som måste få mer att säga till om, så kallad teknokrati.”
Sådan idiotisk smörja. Skillnaden mellan Junilistan och diktaturerna är att ingen tvingas sympatisera med Junilistan. Det handlar inte om nyanser eller gradskillnader på något vis, denna skillnad är vad som definierar demokrati och vad som definierar diktatur. Och eftersom Junilistan skriver att de ställer upp på de grundläggande värdena om demokrati så finns det ingen som helst möjlighet att jämställa Junilistan med diktaturer. Om man inte saknar grundläggande kunskaper om diktaturer förstås, men just det kanske är ett krav för att vara socialist.
Att inga andra än ledningen skulle kunna bestämma hur man ska tycka i sakfrågor kan man bara tro om man inte har läst det manifest som Junilistan presenterade när de berättade att de skulle ställa upp i riksdagsvalet. Det var ju just öppenheten i sakfrågor som går utanför Junilistans kärna som var grunden i den kontrovers som Aftonbladet skapade i och med sin skitjournalistik. Strukturalisten kanske kan ursäktas med att han skrev sitt inlägg dagen efter Junilistans offentliggörande, men vilken ursäkt har Jörgen I Eriksson?
oktober 9th, 2005 at 12.19
Åtminstone kan väl sägas att Eriksson bemödade sig att hitta ett par udda och okända bloggare. Starck är visst en ”teknikoptimist”, det var märkligt vilken negativ klang det blev i kontrast till ‘människors vilsenhet’, ‘kalle anka-värld’ och ‘grådaskigt’ torg i Gävle.
Om ändå bloggkrönikan tagit upp i sammanhanget hur Junilistan behandlats i media. Men det var väl inte så intressant.
oktober 9th, 2005 at 13.37
Jo och avslutningen med Progressiva USA:s hyllning till den svenska ”skyhöga standarden” känns som en snyting mot det madrasserade och hämmande trygghetsrummet jag försöker beskriva Sverige som.
oktober 9th, 2005 at 15.03
Eller hur Erik, det blev som en radda griniga *mänskliga* ‘upplevelsehorisonter’ som rebuttals till din hemska *omänskliga och tekniska* optimism.