Sänd mina rötter regn

Av de studier (en del nämnda här) som genomförts gällande fildelningens samhälleliga effekt så kan man förmodligen dra slutsatsen att fildelning inte är skadlig. För att tala ekonomspråk, priset på skivor är högre än dess marginalkostnad och fildelningen ser till så att distributionen sker närmare marginalkostnaden. Även om skivbolagen gör en förlust pga av fildelningen, vilket det förresten inte är självklart att de gör, så överstiger andras vinst denna förlust (notera att vinst och förlust här inte nödvändigtvis behöver vara av monetär art).

Men det är på kort sikt och när det gäller skivor som existerar. På längre sikt blir problematiken en annan. Där utbudet på artister på kort sikt är mer eller mindre konstant, och endast efterfrågan rör på sig, så är på lång sikt även utbudet rörlig. Det innebär en potentiell risk – eller chans beroende på hur man ser det – att antalet nya artister som kommer fram minskar.

Harvard-ekonomen David Blackburn presenterade förra året en studie [pdf] där han hade undersökt skivförsäljningen mellan september 2002 och november 2003. Resultaten var ganska intressanta, Blackburn menar att fildelningen minskar skivförsäljningen. Men bara för de artister som redan är populära, och ju mer populär, desto större är den negativa effekten. Samtidigt ökar fildelningen försäljningen hos de okända artisterna, för dem blir det en form av marknadsföring på ett sätt som det inte blir för de redan etablerade artisterna där fildelningen i stället uppfyller funktionen distribution. Sammantaget leder det dock till minskning av skivförsäljningen.

Sedan är det frågan om det egentligen är ett problem. Eftersom, vill jag påstå, skivbolagen har problemformuleringsprivilegiet så får man för det mesta höra att det är ett problem. Men det är inte nödvändigtvis ett problem ur ett samhälleligt perspektiv.

En stor del av de skivor som säljs är att betrakta som misslyckade köp, man köper en skiva men blir besviken på det man hör och lyssnar sedan inte mer. Det innebär alltså att skivans egentliga värde för individen understiger det man betalade för den. Fildelningen råder bot på detta då man för en bra mycket mindre kostnad kan provlyssna utan att först behöva köpa hela skivan. Den minskade skivförsäljningen blir en förlust för skivbolagen, men det jämnar ut sig genom att köparna slipper lägga ut pengar på något som de sedan inte nyttjar och kan i stället lägga pengarna på något de värderar högre.

Men det var alltså det korta perspektivet, ur ett längre perspektiv kan det bli problem om skivbolagen inte tycker sig se en framtid i nya artister och tillflödet minskar. I en nyligen publicerad studie [pdf] undersöker Blackburn hur fildelningen påverkat skapandet av nya talanger. Den förra studien gav en indikation om hur det ligger till; fildelningen minskade försäljningen hos de etablerade artisterna och ökade försäljningen hos de okända. Det innebär att det inte är självklart att fildelningen minskar tillflödet av nya artister så som det ibland påstås.

När Blackburn testar hypotesen är resultatet inte entydigt, bland annat pga problem med data, men det verkar i alla fall som att fildelningen inte har ändrat skivbolagens beteende. Blackburn undersöker försäljningen på Billboardlistan mellan 1992 och 2005 och beteendet är ganska så konstant över tiden. Fildelningen slog igenom på allvar 1999 och det går alltså inte hitta någon effekt när det gäller nya artister. Det innebär att Blackburns hypotes motsägs, men även att ett worst case scenario med minskat antal nya talanger inte heller kan sägas föreligga.

This entry was posted on torsdag, augusti 25th, 2005 at 01.48 and is filed under Ekonomi, Fildelning. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.