Sänd mina rötter regn

Aftonbladet publicerade en ”analys” av Wolfgang Hansson på hemsidan igår där Hansson ondgör sig över det amerikanska valsystemet. Men någon större kunskap om det amerikanska valsystemet visar han inte prov på.

”Rösträtten I en normal demokrati är utgångspunkten att alla har rätt att rösta. I USA måste man registrera sig i förväg för att få rösta.”

Det kanske kommer som en fullständig nyhet för Wolfgang Hansson men det finns inte någon demokrati, och det kommer förmodligen aldrig finnas någon heller, där alla har rätt att rösta. Det krävs till exempel medborgarskap och att man har åldern inne för att man ska få rösta i Sverige. Vad som är medborgarskap och rätt ålder är som bekant något som skiljer sig mellan de olika valen.

Att det krävs registrering för att rösta är inte heller det särskilt uppseendeväckande. Till skillnad från Sverige har USA ingen folkbokföring. Med andra ord kan inte valmyndigheten skicka ut röstkorten till väljarna så som de gör här utan man måste registrera sig. Det har ingenting med rösträtten att göra.

”Fångar fråntas sin rösträtt. Och det finns delstater där man inte får tillbaka rösträtten ens när straffet är avtjänat. I nio delstater kan även den som suttit inne för enkla brott fråntas rösträtten.”

Är det fel att fångar fråntas sin rösträtt? Inte nödvändigtvis. Det kan till exempel motiveras genom att kriminella kan sägas ha brutit mot ”samhällskontraktet” genom att begå ett brott och därmed förverkat sina rättigheter. På så sätt motiveras det att de sitter fängslade från första början och rösträtten är ytterligare en rätt som de fråntas. Sedan är det givetvis en diskussionsfråga vilka brott som ska ha begåtts för att man blir av med rösträtten. Vad som är mest problematiskt är att fångarna inte får tillbaka rösträtten när de släpps ut.

”Delstaternas makt Deras möjlighet att stifta lokala regler är oändlig. Varje delstat bestämmer när vallokalerna ska stänga, hur och när poströsterna ska vara räknade, hur och när utlandsrösterna ska vara räknade, och om folk ska få rösta i en annan vallokal än den där de är registrerade. Delstaternas makt är en starkt bidragande orsak till förvirring och förseningar i resultatet."

–

"Till och med inom samma delstat kan det förekomma 4-5 olika röstningssystem. Allt från hålkortsmaskiner till elektroniska maskiner. I Ohio röstar 70 procent med hålkortsmetoden, som numera är olaglig i Florida. Där röstar man elektroniskt men utan papperskvittens – vilket inte är tillåtet i Nevada.”

Oändlig är den visserligen inte, även om den utökats och missbrukas.

Men annars verkar Wolfgang Hansson totalt missat att USA tillämpar federalism, det är alltså meningen att staterna ska stifta lagar. I Sverige är federalismen som idé missförstådd eftersom många har fått den felaktiga uppfattningen att federalism betyder ökad maktkoncentration när det är egentligen är tvärtom.

Är det ett problem att varje delstat har olika regler? Nej, jag kan inte se varför det skulle vara det. Det viktiga är att ett korrekt resultat kommer inom en rimlig tid inte att en viss enhetlig procedur följs. Förvirring är ingen bra anledning till varför det ska finnas ett enhetligt system. Varje land förutsätter att befolkningen tar reda på vilka lagar och regler som gäller, är man i straffbar ålder så slipper man inte straff för att man inte tagit reda på vad som är olagligt. På samma sätt är det med valsystemen. Dessutom är det ingen större sannolikhet att de som inte tagit reda på valreglerna i dagens läge är bättre på att göra det om federala vallagar stiftas.

Federalism leder till att olika lagar kan testas. Om USA hade haft ett federalt valsystem hade hela landet fått tillämpa samma metod. Man måste ha en naiv tilltro till politiker och byråkraters förmåga för att tro att de kan hitta en optimal lösning. Om ett federalt system till exempel hade stipulerat att alla skulle tillämpa den metod som gav upphov till problemen i Florida för fyra år sedan hade situationen blivit än mer kaosartad än vad den blev.

”Varje röst är inte lika mycket värd. Amerikanska folket röstar på elektorer som en dryg månad senare ska utse presidenten. Systemet innebär att den som får flest röster totalt inte nödvändigtvis blir president.”

Ur kollektivistisk synvinkel har medborgarna rösträtt för att kollektivet ska fatta ett beslut. Beslut fattade med demokratiska metoder blir med nödvändighet det rätta oavsett om det leder till förtryck av minoriteten eller inte.

Det individualistiska perspektiv som den amerikanska konstitutionen anlägger leder till att rättigheterna blir just individuella. Rösträtten är en av de grundläggande rättigheter som individen har. Det leder också till att majoriteten inte med nödvändighet har rätt, den kan till exempel inte rösta bort minoritetens rättigheter.

Det har i USA aldrig varit tanken att varje röst är värd lika mycket. I annat fall hade inte elektorskollegiet instiftats, och inte senaten heller. Den som klagar över att den med mest röster inte vinner det amerikanska valet borde rimligtvis också klaga över att den som gör mest mål i finalserien i ishockey inte nödvändigtvis vinner. Det är antalet vunna matcher som fäller avgörande, det säger spelets regler, och i presidentvalet är det samma sak. I det federala USA är det delstaterna som väljer presidenten i ett system där de mindre staterna har extra skydd.

När konstitutionsdelegaterna skapade konstitutionen 1787 (märk väl, de var alltså delstaterna som skapade den federala staten och inte tvärtom) var de små staterna med litet befolkningsantal rädda att de större staterna skulle ta över helt om majoritetsval infördes. I och med elektoratskollegiet kan inte de små staterna ignoreras, och det är positivt. Att presidentkandidaterna inte besöker de stater där de har en vinst klar kanske var en poäng för 100 år sedan, men sedan dess har både medier och transporter utvecklats så pass mycket att det förmodligen inte är mer än en petitess i sammanhanget.

Vi följer för övrigt inte en man, en röst på den här sidan Atlanten heller. Europaparlamentet har 732 ledamöter och Sverige har 19 av dem. Sett till befolkningsmängden har Sverige alldeles för många ledamöter om en man, en röst ska tillämpas, vi borde istället ha 14-15 stycken. Jämför med de allra minsta länderna, som Malta och Luxemburg, som knappt skulle ha någon ledamot, och det största medlemslandet Tyskland som skulle ha 134 ledamöter om vi följde den principen. Istället har EU valt att stärka de mindre länderna på de större ländernas bekostnad. Jag förmodar att Wolfgang Hansson tycker att det är fel.

This entry was posted on torsdag, november 4th, 2004 at 23.14 and is filed under Politik & Samhälle. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.